HypnootiQ

Har varit för stressad de senaste två dagarna, min mage bara krymper ihop. Det känns inte alls bra och jag har ju ingen anledning? Tror jag inte iallafall.
Måste ta många djupa andetag och vila mina axlar och nacke oh..

Det irriterar mig att jag alltid lutar mig åt fel håll, bokstavligen alltid.
Upptagna, svin, dumma osv osv. Ni förstår nog exakt vad jag pratar om.
Jag vet inte om det ska kallas otur. Men något måste det kallas. Kanske dum? Kalla det vad du vill.
Och att man inte vågar ta första steget, eller beter sig olika varje dag. En dag hur söt som helst nästa ett svin.
Man ska aldrig låta sig själv sitta runt personens lillfinger. Att personen ska ta dig förgivet. Att du ska springa till personen. 
Och att  inte våga ta första steget. Varför?
Är det verkligen så att killarna är den som ska ta första steget?
Jag vet inte om det låter dumt men jag har aldrig gjort det. Jag förväntar mig att killen ska göra det.
Men ibland får jag nog och kanske öppnar mig lite lite lite eftersom personen är kanske lite för instängd men öppen samtidigt. Jag hatar när jag vet att någon vill men inte bevisar det.

Ikväll blir det fik & kanske biljard med Lina den fina. Sitta och prata massa tjejsnack och ha allmänt roligt.